Emil Burman

Jag gillar verkligen mitt jobb. Ibland känns det dock svårt att gilla varenda kund som finns.  Jag gör mitt bästa, men ibland går det bara inte. Följande lilla rapport kommer min chef få läsa i morgon.

Ca 21.50

 Jag står och gör en korv åt en kund, medan det kommer in en man i 50-årsåldern. Han tittar mot kvinnan som handlar korv och går fram mot henne och ställer en fråga i högt tonläge om hon har parkerat bilen vid pumpen.

 Jag tittar ut en snabbis och konstaterar att ALLA andra pumpar var lediga.

Han säger då åt henne att flytta på bilen, fortfarande i ett högt tonläge.

Jag flikar då in i ett ganska högt tonläge att det finns andra pumpar att tanka på.

Han svarar då skrikandes: ”DET FINNS JU FÖR HELVETET ANDRA STÄLLEN ATT PARKERA PÅ”

Jag höjer mitt tonläge ytterligare ett snäpp och säger åt honom att så länge som hon är kund här får hon parkera vart hon vill. 

 Han går då mot utgången och säger samtidigt någonting om att då ska han ge fan i att tanka, varpå jag svarar: ”gärna för mig” Eller någonting liknande. (vilket jag i efterhand djupt beklagar, att det slank ur mig)

Han tankar i alla fall hos, (kort-tankning) Därefter kommer han in till mig igen.

Han går fram och tillbaka ett antal gånger mellan dörrarna och kassadisken. Han frågar vem som var min chef, varpå jag uppger ditt namn. Han frågar om telefonnummret hit varpå jag ger honom det. Han påpekar också att han hade varit medlem i denna jävla skitförening längre än vad jag hade levat. Hela tiden med ett mycket högt och aggressivt tonläge. Han frågar även om mitt efternamn, vilket jag inte uppger, utan säger helt enkelt att det bara finns en Emil på denna mack. Min egna uppfattning är att det är precis på gränsen till hotelser.

 Jag lyckas dessvärre inte behålla lugnet utan påpekar att jag ska fan inte behöva ta detta. Jag säger åt honom att när han kommer in och skriker på mig och en kund så blir jag helt enkelt jävligt förbannad. (fram för allt upplevde jag stämningen som hotfull) Jag ger honom i alla fall en lapp med tl.nr hit.

 Han går några gånger till, fram och tillbaka och vid ett tillfälle ställer han sig riktigt nära disken. Den sista gången han är på väg ut uppfattar jag det som att han hotar mig i en otydlig fras. Jag frågar då vad han sa? Om han hade upprepat ett hot hade jag nämligen tryckt på larmknappen direkt.

 Han säger då istället att han ska ringa hit (tror jag, är lite osäker på den frasen) Jag sa då till honom: ”Ok, jag trodde du hotade mig.”

Han svarar då: ”Sånna som dig behöver jag inte hota” 

Därefter försvinner han ut ur butiken och står kvar ett tag vid korttankningen. Hans sällskap står även och gestikulerar till mig utifrån tankplanen.

Men men, upp med humöret och Länge leve bilen!

En del personer förlorar jobbet för att de skriver negativa saker om sin arbetsplats på facebook. Jag ska dock belysa tre saker som är roligt med att jobba på macken.

1. Jag gillar faktiskt lukten av bensin. (och även andra, mer miljövänliga drivmedel så som biodisel och E85.) En klar fördel att jobba som drivmedelsförsäljare alltså.

2. Man får höra saker, både grejer som är roliga och grejer som är intressanta men hemska. (Första dagen jag var tillbaka hörde jag en farbror som var inne och sa att man ”minsann skulle jaga alla politiker med ett glödgat järn” för de hade ju ”skitit i vattnet.” Mitt svar blev någonting i stil med att jag inte tror att politikerna har skitit i vattnet och att politikerna kan vara mycket närmare än vad man kan tro.)

3. Arbetskamraterna och själva tungomålet som vi använder: Vi pejlar, fejar, spakar, pumpar, frontar, blippar och självklart servar. Ett av OKQ8s ledord är nämligen service. Länge leve bilen!

Det här är en av Socialdemokraternas kandidat till Landstingsråd i Jämtlands län.

Trevlig kille tycker jag.

Efter en semester innefattande en midsommar i fjällen där det var 6,5 grader varmt och en festival i Dalarna är jag nu tillbaka i civilisationen.

Självklart försov jag mig den första arbetsdagen även om jag inte hade en direkt tid att passa. Väl på jobbet så stoppade jag i pengar i parkeringsmaskinen så att det ska räcka i minst fem timmar och upptäckte efter 30 minuter att jag var tvungen att åka därifrån. 

Kanske är det så att man direkt efter semestern stör sig mer på småsaker som man annars hinner vänja sig med eftersom semester oftast är fri från bekymmer, eller i alla fall bör vara det.

Just nu sitter jag med landstingssossarna och sossarna i Strömsund och diskuterar viktiga valfrågor och partiangelägenheter.

Strömsund är en vacker kommun och framförallt är den väldigt stor, lika stort som Skåne. Strömsund har mycket skog och flera skogsindustrier, vilket är till gagn för hela Jämtland län.

En viktig lokal partifunktionär har berättat för mig att Strömsund har flest björnar per capita i hela världen.    

I morgon vid lunch ska vi stå på torget i Strömsund och prata med människor. Kom gärna dit och hälsa på!

En till som har bloggat om Strömsund är Nils Hultin.