Emil Burman

I går berättade jag om mina planer om att helt enkelt begränsa mina matinköp väldigt kraftigt. Så här har dagen fortlöpt:

Frukost bestående av hårdbröd och smör, samt ett vitaminpiller.  
Förmiddagsfika bestående av en slät kopp kaffe som Victor betalade. (tack Victor!)
Lunch hemma bestående av quornfilé som fanns i frysen hemma. Egentligen var det Antons, men han fick också smaka.
Middag nr1 bestående av en macka på gamla tingshuset. Nils lånade ut pengar till den. Lånet skall vara betalt i juli månad.
Middag nr 2 bestående av två mackor på Arbetarekommunens möte. Det tackar jag partiet för!

Jag har kommit fram till att jag saknar min motorcykel otroligt mycket. Jag saknar den så mycket så att jag till och med har kommit på en plan. Den är att leva på redan befintliga livsmedels- och nöjestillgångar fram tills i slutet av maj månad. Då kanske jag har lyckats spara ihop tillräckligt med pengar så att det räcker till någonting som har två hjul och en motor.

Jag ska göra mitt bästa för att uppdatera er om hur det går med sparandet. Här nedan får ni en bild av hur min förra motorcykel såg ut.

…och just nu är socialdemokraterna det största partiet igen.  

Jag blev faktiskt glad över att det nationella samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet nu inte existerar i samma form som det gjorde i valrörelsen. Jag tror också många andra socialdemokrater blev det. Det är ju lite halvstörigt att hela tiden ha känslan av att vara den enda parten i ett samarbete som inte aktivt försöker slå på de andra.

Det störiga är inte att en del vänsterpartister har som strategi och livsprojekt att  försöka få socialdemokraterna att framstå som allt annat än ”riktiga” socialdemokrater. Det accepterar jag. Det störiga är nog på vilket sätt man försöker framhäva sig själv – att med brinnande blickar tala om för alla vilken äkta socialist man är, samt alla dessa befängda påståenden om att socialdemokraterna hela tiden rör sig till höger.

Newsflash!
Vårt parti är ganska gammalt. Partidistriktet i Jämtlands län fyller 100 år! Om vi alltid skulle ha rört oss till höger, så skulle vi nog ha bildat regering med Reinfeldt istället för att sitta i opposition.

Kanske vore det klokt om folk slutade tro på sensationsjournalistik om en påstådd förflyttning av socialdemokraterna åt höger och istället ägnade sig åt att försöka förändra samhället samt att sluta prata strunt om socialdemokraterna…i alla fall på ABF.

Saker som kan vara värda att lägga på minnet

I Sverige idag ökar långtidsarbetslösheten samtidigt som det råder arbetskraftsbrist inom många brancher.

Ungdomsarbetslösheten i Sverige i dag är fruktansvärd hög. Många unga människor är dessutom inte inskrivna på arbetsförmedlingen, vilket med stor säkerhet medför ett mörkertal.

 Scenariot kan vara att ett ung person har en deltidstjänst. Låt oss säga varannan helg. Förvisso kan man inte säga att den unga människan saknar ett jobb, men man kan ju alltid välja hur man vill se på det. Om denna unga människa har en tjänst motsvarande 10% borde man ju rimligtvis kunna uttrycka det så att personen i fråga är arbetslös på 90%.

Minns också att de borgerliga partierna i valrörelsen tyckte att de människor som var under 25 år gott och väl kunde få halverade löner, detta då för att ”fler ungdomar skulle få in en fot på arbetsmarknaden.” I så fall borde ju följande hända med personen i det lilla scenariot: Ungdomen har alltså en tjänst på 10% och är arbetslös på 90%. Samtidigt får denne bara lön för 5%.

Kristdemokraterna brukar prata om en värdighetsgaranti för äldre. Nog kan jag köpa det. Men man skulle nog samtidigt behöva kolla på vad en värdighetsgaranti för unga människor skulle innebära.

Jag gillar verkligen mitt jobb. Ibland känns det dock svårt att gilla varenda kund som finns.  Jag gör mitt bästa, men ibland går det bara inte. Följande lilla rapport kommer min chef få läsa i morgon.

Ca 21.50

 Jag står och gör en korv åt en kund, medan det kommer in en man i 50-årsåldern. Han tittar mot kvinnan som handlar korv och går fram mot henne och ställer en fråga i högt tonläge om hon har parkerat bilen vid pumpen.

 Jag tittar ut en snabbis och konstaterar att ALLA andra pumpar var lediga.

Han säger då åt henne att flytta på bilen, fortfarande i ett högt tonläge.

Jag flikar då in i ett ganska högt tonläge att det finns andra pumpar att tanka på.

Han svarar då skrikandes: ”DET FINNS JU FÖR HELVETET ANDRA STÄLLEN ATT PARKERA PÅ”

Jag höjer mitt tonläge ytterligare ett snäpp och säger åt honom att så länge som hon är kund här får hon parkera vart hon vill. 

 Han går då mot utgången och säger samtidigt någonting om att då ska han ge fan i att tanka, varpå jag svarar: ”gärna för mig” Eller någonting liknande. (vilket jag i efterhand djupt beklagar, att det slank ur mig)

Han tankar i alla fall hos, (kort-tankning) Därefter kommer han in till mig igen.

Han går fram och tillbaka ett antal gånger mellan dörrarna och kassadisken. Han frågar vem som var min chef, varpå jag uppger ditt namn. Han frågar om telefonnummret hit varpå jag ger honom det. Han påpekar också att han hade varit medlem i denna jävla skitförening längre än vad jag hade levat. Hela tiden med ett mycket högt och aggressivt tonläge. Han frågar även om mitt efternamn, vilket jag inte uppger, utan säger helt enkelt att det bara finns en Emil på denna mack. Min egna uppfattning är att det är precis på gränsen till hotelser.

 Jag lyckas dessvärre inte behålla lugnet utan påpekar att jag ska fan inte behöva ta detta. Jag säger åt honom att när han kommer in och skriker på mig och en kund så blir jag helt enkelt jävligt förbannad. (fram för allt upplevde jag stämningen som hotfull) Jag ger honom i alla fall en lapp med tl.nr hit.

 Han går några gånger till, fram och tillbaka och vid ett tillfälle ställer han sig riktigt nära disken. Den sista gången han är på väg ut uppfattar jag det som att han hotar mig i en otydlig fras. Jag frågar då vad han sa? Om han hade upprepat ett hot hade jag nämligen tryckt på larmknappen direkt.

 Han säger då istället att han ska ringa hit (tror jag, är lite osäker på den frasen) Jag sa då till honom: ”Ok, jag trodde du hotade mig.”

Han svarar då: ”Sånna som dig behöver jag inte hota” 

Därefter försvinner han ut ur butiken och står kvar ett tag vid korttankningen. Hans sällskap står även och gestikulerar till mig utifrån tankplanen.

Men men, upp med humöret och Länge leve bilen!